Monday, 1 July 2013

Menghargai Ukhwah Saat Tiada

Buku 5 Tahun 5 Bulan ditarik keluar dari rak. Pantas mata menangkap suatu kertas kecil pada muka surat belakang novel Hlovate itu.. Sepucuk surat daripada dia yang telah menghadiahkan novel ini kepada diri..
…………………………………………………………………………………………………………..
Dear NSM,

Thank you so much for being part of my KY’s memories and in shaa Allah this friendship and ukhwah fillah will remain till forever :) sorry for every mistakes I’ve done sama ada sedar atau tak. Macam banyak x sedar jer… In every circumstances, tak pernah ada niat nak sakitkan hati whatsoever or buat adah marah. Really sorry for that. Sorry that I’m not a good friend though, a friend that often can’t understand what you want or need. A friend who don’t  know what to do when you’re sad. Piyane ^^ The only thing I can do is listen.. Be strong in every single thing you do, coz I know you are XD

KY memories were so much awesome with you. Rescue anak burung, stargazing, panjat bukit tepi surau As-Saad, main guling-guling kat belakang tu… baring atas padang ~ All of those memories, I think are impossible if there’s no you with me. Hehe. I’m not strong enuf to do those things alone. Insya Allah, give me strength in this path too. Jalan mencari redhaNya : )

Kadang-kadang takut jugak kandas di pertengahan, hope u’ll support me all the time, keep reminding me to stick on this path ok? Glad to know you so much XD

…………………………priceless friendship……………………………

But I’ve never had the time and courage to reply the letter until now.. Walaupun mungkin dia tak baca blog ni.. but here goes nothing..
…………………………………………………………………………………………………

Dear NA,

Thank you for being such a great friend. The moment you think that you can do nothing when I’m sad (many times), you are my everything because you listen and a listener is all that I need. And now is the time when I really need a listener the most coz being away means I no longer have you, someone who would just listen, no comment, no words but somehow your silence lift up that heavy burden and make me listen.  And I’m sorry too for the mistakes I’ve done but you know I’ve never meant to hurt you or make you cry. It’s so good to have a friend who always seems so strong, who always shows compassion to everything.

While those memories you mentioned were unforgettable ( but you missed one : time panjat bumbung surau utk selamatkan kucing :X hehe), the one that stood out the most for me is when we were travelling on a train to KL. Ingat tak, time tu kita sama-sama tukar cerita sahabat2 Rasulullah. Time tu rasa sweet sangat sebab terasa ukhwah kerana Allah and that was the first time I’ve ever had that kind of feelings in my life. Bercerita tentang kisah sahabat untuk isi masang lapang… mmmmm.. not really something that the old me would do.. Yer lar, Adah bukan budak sekolah agama, usrah pun first time join kt KY. Tapi, Alhamdulillah Allah pertemukan sahabat yang membawa Adah untuk mengenali Dia. For that I thank you. Semoga kita kekal tsabat di jalan ni.

(Oki, dah… tu jer… dah x nak berendam air mata :x )

……………………………..unspoken words ………………………………………



Flash back lagi :: Teringat plak chaletmates yang dulu jarang sangat bersama. Apa taknya, busy sangat bekerja sampai x ingat dunia, balik chalet semata-mata untuk tidur jer.
Tapi kata-kata chalet mates time jumpa kat London hari tu menusuk jiwa.

……………………………………………………………………………………………..

M : Adah ok ker kt Ireland? Kalau ada masalah jangan segan nak bagitau yer.

Me : mmmmmm.. in shaa Allah.

M : M tau M tak mampu nak tolong sangat. Even time kat KY dulu, M tau jer yang Adah banyak kali sedih    tapi M x mampu buat apa-apa. Malam-malam setiap kali habis event, balik chalet Adah terus tutup lampu tapi M tahu Adah tak tidur pun, Adah solat, Adah nangis. Mesti letih, mesti sedih. Allah jer tau. M cuma mampu doa.

Me : mmmmmmmmmm.. (thn sebak)

N : N x tau mcm mana Adah boleh sabar dan tahan dengan __________.. Mesti berat tapi Adah tahan jugak. Tapi N sekadar mampu melihat dan berdoa untuk Adah.

M : Memang kami tak mampu nak tolong, tapi kami boleh mendengar. Awal-awal pagi Adah bangun, M dengar jer. Adah nangis, doa dekat Allah sebab Adah rasa Adah hanya ada Allah. Benar Adah ada Allah, tapi Adah pun ada kami untuk mendengar. Dan kami akan terus doa untuk Adah.

N : Setiap kali doa, N mesti doakan Adah dan sahabat-sahabat agar Allah permudahkan kerja. Adah pun doakan N yer :)

Me : Thank you.. In shaa Allah.. :’)

……………………………………….silent prayer…………………………………………..

Pernah dulu terbaca dalam diari N, catatan tentang diri ni yang hina.. tak ingat exact word tapi dicatatnya t : Hari ni, Adah balik lewat lagi, nampak letih. X mampu tolong, sekadar mampu berdoa. Moga dipermudah segala… mmmmmmmmm… tak banyak tapi tu tanda dia ingat kita.

Sometimes we take for granted those around us. At least I take them for granted, jarang sangat ada waktu bersama, borak jarang, movie night pn skali jer sepanjang 2 tahun tu, tu pn after habis exam. Tapi tanpa sedar dioranglah yang banyak membantu dengan cara tersendiri..

At times when they think they did nothing, they did everything. Because their silent prayer means the world to me. And it takes their absence to make me realize it.

……………………………….. Allahu Allah …………………………………

And I realize now, these are not the only great people I’ve met in KY :

Sahabat yang nampak stone tapi dalam hati ada taman, selalu bagi nasihat. Banyak cara dia yang  kurang setuju tapi in the end I always turn to her for advice because deep down I know that our opinions may differ but I value the difference and from it I learned that a real friend will always tell you what she thinks is right for you, although you may not want to hear it (at first or maybe it will take a longggg time before it makes sense to you). Pahit pun harus diluah jua.

Sahabat yang  tak banyak cakap, nampak tegas but her warm hug means the world to me. No words are needed. Just a gentle pat or a warm hug.

Sahabat yang selalu kata “I know you’re sad and it’s okay to cry”. “I know how you feel, just be strong”.. Sahabat ni selalu jer senyum, nampak selalu happy walaupun hakikatnya banyak yang ditanggung. Gang makan maggi time stress. Without her knowing, she’s my sunshine because she would always make me smile.

Sahabat yang sangat sempoi but she's the most amazing friend I've ever met. Strong-willed she is. A source of strength when I need one. Bagi orang lain, mungkin nampak mcm dia anti-sosial tapi sama lar mcm diri ni.. mmmmmm.. mungkin sebab tu kot rasa senang masuk dgn dia.. heheh.. and she taught me everything about Allah's will and for that I thank her. 

Alhamdulillah, tsumma Alhamdulillah. Thank you Allah for blessing me with such great friends. And I'm so sorry for not being a good one.

In shaa Allah, friends till jannah. 
…………………………………………………………………………………………

“The believers, men and women are Awliya’ (helpers, supporters, friends, protectors) of one another” (9:71)


Nikmat yang paling berharga selepas nikmat Iman dan Islam adalah memiliki SAHABAT yang soleh. Jika kamu mendapati kewujudan kasih sayang antara kamu, maka peganglah ia sungguh-sungguh ~Umar Al-Khattab~

sekadar ingatan untuk diri, tentang makna sahabat sejati.

No comments:

Post a Comment